Ebola
“Ebolasmittade i Spanien och Norge
En norsk kvinna som smittats av ebola i Västafrika är på väg till Oslo i ett specialinrett ambulansflygplan. I Madrid ligger en spansk sköterska – den första person som smittats av det dödliga viruset utanför Västafrika – isolerad.”
7 oktober 2014 kl 09:56
De grimaserar när de försöker sig på ordet, smakar lätt på det och spottar sedan ut det innan de sätter dit en afrikansk klang, så högljutt att det får deras gom att djupna, Ebola! De låter bekymren rinna av deras axlar och ser hur tyngden växer på mina som om pesten och jag delar ett förflutet, som om vi följt varandra på Instagram, gillat varandras bilder men inte de som är flera veckor gamla för ingen av oss vill riktigt ta första steget. Det är inte deras börda att bära, inte än, inte idag, inte imorgon. Blåa ögon och blont hår, bruna ögon och svart hud, gråa ögon och kola färgad hud, Ebola är på The popular page, har tusen följare och olika hashtags. Det sprider sig lika fort som det tar för oss att kolla igenom vårt Instagram flöde. Man känner sig instängd i en fyrkant, 253 länder i 6 kontinenter.
Afrika hör ni mig? Mina rop, bokstäverna rivs kanske sönder av vinden. Du kanske inte visste det här men det är en superreva i Europa och saker och ting kanske inte kommer fram till er igenom alla kravaller men ett av ropen kommer ändå fram, fast som en viskning. Förlåt… Det som kändes jämlikt försvann från er tunga. Ebola, digerdöden i afrikanska örter skapar nya rubriker i västvärlden men de glömmer att döden knackar på en dörr i en svamplik kontinent och inte här i norden. Men nu klöser den mig på ryggen och leker kurragömma med oss i Norge. Ryggen ska vara rak för det liv du lever, och aldrig låta någonting hålla ner dig ,så vi vandrar längre in i skogen när Eboloan når Spanien och viskar dödsdomar längst min nacke från Norge. Kan ni tänka er att begrava era föräldrar? Att tvingas tvätta händerna efteråt, borsta av den svarta jorden när den är det enda som är med Mamma och Pappa nu? Kommer du spara en näve jord i fickan så de alltid är med dig? Kommer du självmant byta namn till Ebola som står på alla osynliga gravstenar som fattas vid sandhögarna.
Hur kan ni skämta om Ebola när man inte längre kan torka tårar utan handskar. Utan handsprit eller klorin. I rymden finns inga känslor, det verkar som om vi alla är på rymdpromenad på månen för ingen verkar riktigt fatta att pesten inte hör hemma på Vine, Instagram och 9gag. Ni skämtar om massgravar och föräldrarlösa barn likt Family Guy som skämtar om muslimers terroristiska kultur när muslimer världen runt bombas av ateistiska parter eller av de i rött, blått och vitt.
Afrika isoleras och västvärlden sätter upp stora stängsel, tegelstenar skriker, de säger nej använd inte mig! Barnen hostar blod och målar dit röda streck på världskartan. Men ett Atlas är ju större så jag följer det till kanten. Afrika förlåt, snälla förlåt mig, jag har låtit passiviteten klä mig i svarta jeans och en HM tröja varje måndag. Jag kan inte bada i havet för jag vet att jag kommer bada i era tårar för alla floder rinner alltid ut till havet.
I den tredje världen tog aldrig första världskriget slut och nu behöver de tackla ett virus. De förtjänar mer än våra med giriga och smutsiga andetag när händer kapats av i Kongo, Rwanda förlorat sin själ, slavar stulits från Gambias kuster och diamanter och kvinnor fått sina själar utslitna från benen.
Så hatten av till dom som kryper genom natten som jag. Till dom som letade överallt men ändå inte funnit ut på nått passande svar, Ja. Vår samtid är gravid, det kommer bli en dotter och medans Afrika förmultnar kommer vi vänt fler blad än en helikopter. Det är inte vi och dem, torka i alla fall deras tårarna med handskarna! Ingen torkar deras tårar förutom de själva, de har inga handskar bara händer. De säger att vi alla är lika mycket värda men ändå inte, jag vet dem talar med en kluven tunga, så verkligt att det inte går å blunda. Hur kan det va samma sak men ändå inte likadant? Ska jag tro på att vi fötts som blanka papper, lätta som fjädrar? Ya Allah varför finns det pappers ark som är så tunga och andra inte när de alla inte väger mer än något gram?