Fågelskrämma, du hjärtlöse man
Du, man full av havre, vars bästa vänner är kråkorna och det öppna fältet.
Det var länge sen vi talades vid.
Varför kommer du inte på besök någon gång, du hjärtlöse man?
Sist vi träffades såg det ut som om du hade magrat.
Det var flisor i dina byxor och din hat den satt på sned.
Det måste vara jobbigt att vara så ensam hela tiden.
Fågelskrämma, du står kvar på samma plats.
När solen bränner.
När regnet faller.
Ja, även när snön kommer.
Jag tror jag såg dig le först när sommaren kom.
Gud, som jag önskade att jag fick se dig le lite oftare.
Du ser så dyster ut från verandan jag står på.
Klår du av att älska mig du hjärtlöse man?