Review on Lemonade the visual album

Beyoncé: Lemonade
GAFFA
Film / Parkwood
Utgivning D. 2016.04.23
GAFFA | Recenserad av
Mariama Jobe
Ute på ett öppet fält, bland högt gräs, står Beyoncé en aning gömd. Hennes låga nynnande blir ett med vinden. Strax därpå börjar de båda att tjuta. Från hennes gom spills en röst som aldrig tidigare hörts, som talar om blåmärken som inte gjorts synliga. Ekot av Beyoncés röst blir lika starkt som ljudet av en orkester, med ett poetiskt flöde som är skickligt dirigerat av poeten Warsan Shire. Rösten blir hes och trött, får trumhinnan att blöda, så som själen är när den görs tunn.
“I threw myself into a volcano. I drank the blood and drank the wine”. Beyoncé har länge gått barfota på räls tills kärleken kört över henne, hon har i drunknat i kärlek. Under åren har hon lärt sig att andas under vatten, hon ligger likt sönderslaget porslin inför världen i spillror och frågar “So what are you gonna say at my funeral, now that you've killed me?”. Men ingen man äger henne nu. Beyoncé har lagt beslag på sin egen kropp. Efter att ha legat på botten av havet har hon samlat på sig pärlor, nu välförtjänt burna runt halsen. Lemonade är en resa från vått till torrt, en övergång från regnskurar till regnbågar utan ens vetande, som att med dyngsura men inte tyngande kläder plötsligt känna hur solen skiner igen ner mot en.
Även om skuggor kastar sig över hennes ansikte och ord så ärLemonade solljus, det är ett verk som besitter kraften att ge liv. I början står Beyoncé osäker och dold, villig att ändra på sig för att tillfredsställa åsikter drivna av sexism och rasism och tvivel, att bli eller ge vika för “Becky with the good hair”. Mot slutet är hon stärkt, det naturliga i henne och hos de svarta kvinnor hon omringas av lyfts fram: normen för skönhet blir här till braids långa som piskor, afros stora som trädkronor.
Så många dimensioner av svarthet och stolthet visas, dess magi syns i djupa smilgropar, och en svart ballerina får en att tro på svarta änglar. Det visuella konstverket är en svart Mona Lisa, ett mästerverk som man inte riktigt förmår att sätta ord på: ur en korg av citroner har Beyoncé gjort lemonad som hon låter hela världen ta ett glas av, det lämnar en bitter men underbart uppfriskande eftersmak på tungspetsen.